Länsstyrelsen har i uppdrag från riksdag och regering att skydda och förvalta värdefulla naturområden. Detta arbete ska genomföras i syfte att nå de svenska miljökvalitetsmålen, EU:s naturvårdsdirektiv och internationella naturvårdskonventioner.

Naturreservat ett av de viktigaste och vanligaste sätten att skydda värdefull natur på ett långsiktigt sätt i Sverige och i många andra länder. Länsstyrelserna och kommunerna bildar naturreservat med stöd av miljöbalken. Det statliga åtagandet för naturreservat tar sin utgångspunkt i förekomsten av särskilt värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter, vilket innebär att det ofta är de naturmiljöer med störst skyddsbehov som blir naturreservat. Även natur med särskilt stora värden för friluftslivet kan prioriteras för bildande av naturreservat

De vanligaste skälen till att bilda ett naturreservat är att:

  • bevara den biologiska mångfalden
  • vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
  • tillgodose behov av områden för friluftslivet

Varje naturreservat är unikt och har därför egna föreskrifter för att bevara naturvärdena. Skogsbruk kan till exempel förbjudas för att bevara och gynna naturvärden knutna till gammal skog. Syftet med reservatet avgör vilka begränsningar som gäller i just det området. Naturreservat som skyddsinstrument är därför flexibelt. Genom miljöbalken och de ersättningar som utgår till markägare har naturreservat med föreskrifter mot markanvändning ett starkt skydd för de naturmiljöer som berörs.

År 2010 hade Sverige 3616 naturreservat. Värmland har i dagsläget 139 naturreservat (öppnas i nytt) (november 2012).

Bakgrund – miljöbalken och miljömålen

Möjligheter att skydda natur ges av miljöbalkens 7 kapitel om skydd av naturområden. De olika skyddsformer som förekommer är främst naturreservat, nationalparker, Natura 2000, naturminnen, biotopskyddsområden samt djur- och växtskyddsområden. Enligt förordningen om områdesskydd (2 § FOM) är det länsstyrelsen som ansvarar för områdesskyddet i länet.

En av grunderna till skyddsarbetet är de mål för miljökvaliteten i Sverige som riksdagen antagit. Syftet med målen är att:

• främja människors hälsa

• värna den biologiska mångfalden och naturmiljön

• ta tillvara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena

• bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga

• trygga en god hushållning med naturresurserna

Miljökvalitetsmålen innebär bland annat ett utökat skydd av skog, mark och vatten. Skydd och vård av värdefulla naturområden är en viktig del av den svenska modellen för att skapa en långsiktigt hållbar infrastruktur för djur, växter och människor. Det är också en del av det internationella samarbetet på miljöområdet. De nationella miljömålen är uppdelade i delmål och dessa har av länsstyrelsen brutits ner i regionala delmål specifika för länet. Naturreservat är ett av flera medel för att uppnå miljömålen och är det som länsstyrelsen främst jobbar med.

Strategier

I juli 2005 antogs en nationell strategi för skydd av skog. Strategin är värdebaserad vilket betyder att ett område som prioriteras för skydd utgår från en skogsbiologisk värdekärna. I strategin prioriteras områden med mycket höga naturvärden på beståndsnivå samt områden som genom storlek och närhet till andra värdekärnor har goda förutsättningar att bibehålla sina naturvärden. Strategin prioriterar skogstyper som Sverige har internationellt ansvar att bevara, eller som är underrepresenterade för skydd i Sverige, till exempel kalkbarrskogar och skogar med hög bonitet. Skyddet av skog ska när det är möjligt samordnas med skydd av andra bevarandevärden, till exempel i vattenmiljöer och odlingslandskapet. Särskilt framhålls samordning med friluftsliv, kulturmiljövården, rennäringen och andra samhällsintressen.

Varje län fick i uppdrag att bryta ner målen på länsnivå och peka ut särskilda trakter som har särskilt hög potential för långsiktigt bevarande av värden i skog. Värmland har pekat ut värdetrakter för naturtyperna talldominerad skog, triviallövskog, lövblandad barrskog, triviallövskog med ädellövinslag, barrblandskog samt ädellövskog.